Gästkrönika: Reformera bestraffningssystemet
"Vidare så tillämpar SvFF ett system som präglas av kollektiv bestraffning, alltså att man straffar en grupp för vad några i densamma sägs ha gjort, något som allmänt anses förkastligt i dagens samhälle av naturliga skäl. Så alltså inte inom fotbollen"
I dagarna har något som kallas för tävlingsutskottet (TU) beslutat att AIK och Djurgården skall betala 100.000 respektive 190.000 kronor i böter för lagens supportrars firande i samband med bortamatcher mot Västerås/Örgryte. Dessa belopp har upprört många, som anser dem vara för höga, och att ”fel” företeelser bestraffas. Som jag ser det är det priset man får betala med dagens katastrofalt undermåliga system för bestraffning, som Svenska Fotbollsförbundet (SvFF) håller sig med. Ett system som präglas av godtycklighet, oförutsägbarhet, kollektiv bestraffning och frånvaro av rättssäkerhet.
För det första gäller idag att när TU tar upp ett fall, (enligt kap. 3 §14 samt 6 kap. 3§ i förbundets tävlingsbestämmelser 2005 bl.a.) så beslutar man om huruvida ett straff bör utdömas till berörda förening samt vilket detta i så fall skall bli. Så som jag har förstått det (genom TU:s beslut publicerade på SvFF:s hemsida) så försöker man fastställa vad som har inträffat som föreningen ansvarar för, samt huruvida det föreligger förmildrande omständigheter. Det är främst dessa ”förmildrande omständigheter” som är garant för beslutens karaktär av oförutsägbarhet och godtycke. Någon standard för vad som är förmildrande omständigheter finns inte i stadgarna (så vitt jag kunnat konstatera) och inte heller existerar några riktlinjer för hur dessa skall värderas. Resultatet av detta blir att TU från fall till fall tvingas att själva bestämma vad som gäller. Några exempel
TU konstaterar i samtliga nedanstående fall att allvarlig ordningsstörelse (el. jämförbart) förekommit, vilket är straffbart. Utfallen blir dock allt annat än konsekventa.
”AIK har inför matchen genomfört ett flertal åtgärder för att fullgöra sitt ansvar. TU anser att det härigenom föreligger förmildrande omständigheter.
Påföljd: 100.000kr” (TU 18/10 2005, ärende AIK, 3/10 Västerås SK FK - AIK, Superettan.)
”Djurgårdens IF har, inför, under och efter matchen genomfört ett flertal åtgärder för att fullgöra sitt ansvar och på ett kraftfullt sätt agerat för att säkerställa arrangemanget. /…/ (TU fastställer) bötesbeloppets storlek till 190.000kr.” (TU 21/10 2005, ärende Djurgårdens IF FF, 17/10 Örgryte IS-Djurgårdens IF FF, Allsvenskan.)
”För att en förening ska kunna göras ansvarig för en sådan ordningsstörning krävs dock att föreningen brustit i sina åligganden i säkerhetshänseende. /…/ … anser TU att AIK inte haft rådighet över den uppkomna situationen och därför inte kan göras ansvarig på det sätt som regeln föreskriver. /…ingen åtgärd…” (TU-beslut gällande händelser vid GAIS-AIK)
Det jag vill säga med detta är i första hand inte något om att besluten är fel eller rätt. TU har fattat de beslut som de tyckt verkar vettiga, vilket är långt från vad man förväntar sig av en dömande instans. Oförutsägbarhet och godtycke är alltså inbyggt i systemet, trots att grundstenarna i ett rättssystem är att man i varje enskilt fall av kontakt med en rättsapparat någorlunda skall kunna förstå och förutsäga hur de kommer att agera (eftersom det finns skriftligt reglerat).
Vidare så tillämpar SvFF ett system som präglas av kollektiv bestraffning, alltså att man straffar en grupp för vad några i densamma sägs ha gjort, något som allmänt anses förkastligt i dagens samhälle av naturliga skäl. Så alltså inte inom fotbollen.
Följaktligen löper en förening vars representationslag spelar en fotbollsmatch böter, spel inför tomma läktare eller poängavdrag om någon privatperson löser biljett till matchen iklädd lagets färger och sedan beter sig på ett sätt som (i de flesta fall) även är straffbart enligt lag.
Även när ett lag vinner och dess anhängare (och finansiärer, direkt genom biljetter medlemsavgifter m.m. och indirekt genom att skapa det intresse som lockar sponsorer) traditionsenligt vill fira med laget på planen kan böter utdömas. I detta lite mer speciella fall vore det rimligt att klubben tar ett visst ansvar (läs betalar för ev. skadegörelse) men knappast döms till böter, om inte klubben (med TU:s ord) ”brustit i sina åligganden i säkerhetshänseende”. Sammantaget så är SvFF:s bestraffningssystem extremt svagt ur (föreningarnas) rättsäkerhetssynpunkt. Systemet verkar framtaget som ett utjämningssystem då de klubbar som har fler supportrar/publik (högre intäkter) löper större risk att tilldömas böter efter som det i en större publik sannolikt finns fler som eventuellt kan ställa till med något som SvFF anser straffbart.
Därför förslår jag: REFORMERA SYSTEMET TOTALT! Börja med vad som bestraffas. Självklart kan inte en fotbollsförening ställas till svars för vad privatpersoner beslutar sig för att göra i dess namn! Naturligt är då att bestraffa vad föreningarna gör och inte gör, gällande säkerhetsarbete, arrangemang, samarbete med polisen, relationer till supporterföreningar etc.
För att slippa risken för godtycke och oförutsägbarhet måste då SvFF ta fram riktlinjer/regler för minimikrav gällande sådant arbete, lämpligen med någon form av anpassning till de specifika föreningarnas situation. Detta görs rimligen med storleksanpassning (exempelvis) där varje klubb inför ny säsong bedöms och klassificeras och därefter vet exakt vad som förväntas av den.
Bestraffning utdöms (oavsett om något faktiskt inträffat eller inte) om klubbarna inte följer förbundets krav. Då skulle man också som en bonus komma åt kritiken att man bara arbetar med dessa frågor efter att något inträffat. I ett sådant system minskar den dömande instansen (TU) i betydelse.
Idag ställs krav på att ledamöterna måste bedöma och värdera situationerna och välja ett rimligt straff. Mitt förslag skulle innebära att en ledamot i TU endast hade att ta ställning till huruvida en förening misslyckats med att uppfylla sina, på förhand reglerade säkerhetsåtaganden, det vill säga hur en förening agerat för att förebygga incidenter, snarare än huruvida någon lyckats utföra en ordningsstörelse enligt kap. 3 §14.